.

Dagen efter dödsdomen känns det som, tror inte jag behöver säga hur hungrig jag är dessutom, jisses.. Men om en läkare ger den ordinationen på ett ställe där dom har viktuppgång som prio 1 får man nog lyssna.
Jag har avbokat lite av det jag skulle gjort idag eftersom jag skulle göra så lite som möjligt, men allt går inte att avboka, jag kan omöjligt pausa hela livet bara för det.
 
Dagen började toppen, verkligen! känslan när man gjort sig iordning efter sisådär 10 klädbyten och precis ska gå och tar upp soppåsen för att knyta ihop den och det är hål i botten och det rinner sopsörja på jackan, byxorna och ner i skorna. Underbart!
Men iväg kom jag tillslut och nu laddar jag för nästa grej.
Utbildningen jag kom in på kanske får vänta tills sommaren, det va inte aktuellt i dagsläget enligt läkaren, känns förjävla trist men jag samlar på mig lite vuxenpoäng och lyssnar för en gångs skull, tänk vad lite hudcancer kan göra, helt plötsligt lyssnar jag på folk. Och kom jag in nu så kommer jag nog in igen gör jag inte det så är det inte hela världen, den utbildningen finns i hela Sverige och eftersom jag ska läsa distans så måste det absolut inte va i just Karlstad.
 
Har bokat tid hos tant veterinär med Mollamus, hon har en knöl på benet, den har hon visserligen haft i 4 år och dom har inte velat ta bort den sålänge den inte växer och det har den inte gjort, men jag vill ha en "second opinion" hos en annan veterinär. Mest för att sluta tänka på knölen, är väldigt rädd för knölar i största allmänhet nu för tiden. Men dom tycker det är onödigt att utsätta henne för en sövning, inte för att hon inte skulle klara det fysiskt utan för att hon får sån panik när hon vaknar, sådan hund sådan matte. Det är ju lite svårt för mig att krypa in i en hundbur och sitta med henne men dom kanske kan göra ett undantag och låta mig va med när hon vaknat till  lite. Men det märks, först tar jag besöket och ser vad som sägs där, är det ändå 2 veterinärer som säger att det inte är någon fara så litar jag på dom.
 
 
 
 
 
Här kommer adressen Maria
http://sarasvensons.blogg.se
Och du... tack för att du är så jäkla bäst och hoppas vi ses imorgon, jag är fri som en fågel hele dan.
 
 
 

Skönt att ha två bloggar

Japp just nu är det väldigt skönt att ha en låst och en öppen blogg(för er som missat det:P) i denna kan jag ventilera och veta ungefär vilka som läser, men efter ett evigt tjatande har jag gett upp och har en öppen också.

Läkarundersökningen gick käpprätt åt helvete men jag måste faktiskt ge den hemske Tysken lite cred, det gör väldigt stor skillnad på att ha någon med sig vid varje besök, hon har varit supergullig nu båda ggr jag träffat henne, senast jag träffade henne sa hon mindre trevligare saker och jag fick rådet att anmäla henne från personalen som var med, men dom ville inte styrka det som sas och då blir det jäkligt svårt, har redan anmält en läkare men det gick igenom efter många om och men. Men nu måste jag faktiskt säga att hon va supertrevlig och gullig, men det hon sa fick för tusan håret på huvudet att ställa sig rakt upp, ni vet sådär som på dockan på Kalle anka...
Mitt blodtryck va åt helvete, att det är lågt är egentligen ingen fara för jag är lågtryckare sen förut men undertrycker och övertrycket hade alldeles för litet mellanrum (eller hur jag ska säga på svenska istället för läkarspråk) hon tog om trycket flera ggr och vid olika tillfällen men jora samma everytime så hon blev tydligen orolig att jag ska klappa ihop närsom, visst jag är yr i bollen men jag trodde/tror det beror på lågt HB, ska ta nya prover snaaaart igen, ska bara först.
Vikten fick jag inte veta och har ingen lust att veta heller för den delen, såpass långt har jag kommit att jag inte behöver veta.
Ordinationen var att börja dagvård snarast IGEN, jag sa inte blankt nej men inte gärna, jag är inte så jäkla sjuk i huvudet så jag behöver det men sa jag nej till dagvård så ville hon ha mig inneliggande, ALDRIG i hela mitt liv en gång till där!! Never Ever!
Men jag Vågar inte heller neka till dagvården för då vet jag vad konsekvenserna kan bli!


HUR kunde det bli såhär??
Jag är INTE sjuk även om jag så må ha anorexi på pappret så nej jag är inte så jävla sjuk igen, men efter 10 år i jojovikt deluxe så är det kanske NU min kropp säger ifrån på min vikt? Ja jisses vilken karusell..
Har suttit idag igen och svarat på frågor, får svart på vitt nästa gång jag är där vad det säger. Idag fick jag snällt höra vad datorn sa...
Kanske är jag lite lätt skadad i huvudet ändå men saknar insikt, jag vet att jag tidigare gånger haft en såkallad "tippvikt" på 47 när jag vägt under det har jag börjat att inse fakta så kanske är det så även denna gång men denna gång tänker jag lyssna och skulle det nu va så att det är som dom säger så kommer jag ta till mig det och inse fakta, men jag lever på hoppet fram tills dess.

Och jag kommer även gå med på allt dom säger, dom är ju förtusan utbildade så jag får helt enkelt lita på vad har att säga men jag kmr däremot Inte gå med på en inläggning till på det jävla dårhuset!



Vad hände?
Där fall jag pladask, upp som en sol ner som en pannkaka...
Jag fick strikta order om att börja ett eget matschema,
Idag 2 frukter
Imorgon samma
Sen lägga på en halv lunch för att sen börja med hel lunch plus 2 frukter efter helgen...
Det är inte mkt alls men det va tydligen jätteviktigt att jag följde det så jag får lyssna, hennes blick sa mer än tusen ord och jag har lärt mig att se på läkare när det faktiskt är allvar.



Alltså min hudläkare är så fruktansvärt bra!! Han ringde idag när han sett att jag fått tid för OP, han vill ju "måla" på mig innan och han åker till jobbet 45 minuter Innan han börjar bara för att kunna måla ut vart dom ska skära, Hur många läkare hade gjort det? Ingen är jag rätt säker på! Han är guld värd dendär Martin Timell kopian:)




Nej nu ska jag tänka lite på dagen som vart, snacka om att rycka mattan under fötterna på mig...


Onsdag

Alla hjärtans dag imorgon, och imorgon slipper jag "fira" denna egentligen tråkiga dag ensam. Blir inget storslaget utan hemmamys.
Mischa är hemma hos grannens dotter som också är min granne, men imornkväll kommer hon hit igen men bara för en natt eller två sen åker hon till Stockholm ett tag, jag kunde tyvärr inte ha henne längre, Mollie och Mischa har superskoj men ett litet problem när jag är ute, Mollie har varit lika störd och överbeskyddande som när jag hade Skrållan så att ta promenad har varit ett jävla projekt och jag vill inte hålla på och bråka med Mollie och riskera att någon lös hund kommer emot oss för då kan det gå riktigt illa.
Så det fick bli så, trist tkr vi nog alla och Mischa är saknad här hemma.
Men Mollie är en liten ängel ute igen, nu kan ja ha kopplet hängande i lillfingret igen. Min fina men ack så knäppa hund.


Har haft en riktig utedag idag, halvt tagit beslut om magoperationen, sa nej men jag skulle kila in till dom på Tis när jag ändå är upp till sjukan och antagligen bekräfta mitt nej men jag fick några dagar till att fundera på.


Feb. 13, 2013


Kaos

Dygnat 2 dagar i rad nu, hyfsat seg men ändå pigg, låt mig sova inatt tack!
Har hunnit med massor, jag måste ha en bil helt enkelt, hinner så mkt mer då.
Dagen började på ÄSE kl 9, massa tankar kring det just nu...

Drog vidare till underbara mormor och efter det direkt till farmor, tog en riktigt härlig promenad med hundarna i skogen, hann träffa farfar en sväng också, tror inte jag vart där sedan jul.

Går runt med håret i en knut och onepiece på och så har jag gått runt hela dagen och har inga planer på att byta om heller, trots en stor onepiece har jag fått höra hur äckligt jävla smal jag är massa ggr idag, för ngt år sedan hade en sån kommentar gjort mig överlycklig nu för tiden skäms jag, ja, jag skäms över att mina knän sticker ut att min ryggrad synd att mina höftben kan spetsa ngn (inte mina ord heller)
Jag ser det inte själv och tkr det är bra att folk säger hur ful jag faktiskt är MEN man kan säga det på ett fint sätt. Jag är den jag är och kan inte göra så mycket åt det.
Tänk först prata sen!

Vanligtvis kan jag skjuta ifrån mig sånt men sömnbristen har nog gjort mig lite extra känslig. Eller så är jag bara fjantig, vad vet jag?

Nej nu ska jag mysa med den som älskar mig oavsett hur jag ser ut eller är, min fina Mollie!




Skrattretande

Idag va dagen jag kom iväg till ÄS-enheten, vet inte om jag ska skratta eller gråta, 3 nya tider är inbokade varav en är läkarundersökning, ruligt ruligt att stå i underkläder medans läkaren granskar en från topp till tå, å andra sidan är jag rätt van från hud men roligare saker finns det. Jag har gått med på att göra det dom vill just för att jag vet konsekvenserna om jag inte gör det, ska göra dendär jäkla stepwise igen, 4 timmar tar det, men 4 timmar kan jag offra om jag sedan blir lämnad ifred.
Fick en kommentar idag att jag ser förjävlig ut, hade strumpbyxor och mina ben borde tydligen gömmas i stora byxor...
För det första har jag alltid alltid alltid haft smala ben och för det andra ligger det i släkten INGEN i släkten har speciellt stora ben, bara titta på pappa, farfar, farmor, farbror och mamma..
Kanske jag som överreagerar vad vet jag?!


Jag har haft en djävulusisk huvudvärk sedan inatt och tänker faktiskt ta natten redan nu. Huvudvärken blev inte direkt bättre av att följa med Ester på hennes musikdans som började idag, minst 20 3-5 åringar i en smal korridor, ja ni kan ju lista ut ljudnivån själva...
Ester tyckte inte om detta, men det kan va för att hon är så blyg, vi provar en gång till och nästa gång är det hon o jag själva som åker dit. Tycker hon lika nästa gång så frågar vi igen Tisdagen efter om hon vill åka, vill hon inte det så ska hon självklart slippa. Man ska aldrig tvinga ett barn på ngn fritidsaktivitet, det ska va ngt dom själva vill.


Jag skulle t.e.x aldrig tvinga mitt barn till att rida men det skulle va otroligt kul att dela det intresset med sitt barn men aldrig i livet att jag skulle tvinga ngn.

Nu natten!


Nåt o tänka på

Har precis kommit in efter en snöig långpromenad, va väldigt glad att hemmet stog kvar och att alla djur levde när jag kom hem förut.
Hade besök med min käre Dr. A-G imorse, tog 15 min med buss dit idag, det tar annars 45 min.. Hann i tid kan man säga så det är tur att mamma jobbar där så jag kan gå upp till henne o fördriva tiden.
Iallafall, läkarbesöket gav mig många saker jag ska fundera på, viktiga beslut som ska fattas.
Jag får endast äta en medicin för min Chron, eller ja kortison också men nu kan jag inte äta det så mkt eftersom jag i princip snart är "immun" mot det.
Det finns behandlingar som vart tänkt att jag skulle påbörjat i vår men nu får jag ingen av behandlingarna eftersom det kan påverka cancern och det är ju väldans dumt och riskera det.
Jag ska ta beslutet hurvida jag vill operera bort hela tjocktarmen och en bra bit av tunntarmen..
Eller snarare om jag vill göra det nu i vår eller om jag vill vänta tills läget blir såpass akut att det är fara för livet (så som jag va på barn 3 ggr..) jag kommer alltså inte kunna undvika den operationen längre, det va prat om det redan på barnsidan och vi pratade om det senast i somras, men nu har dendär jävla idiotcancern ställt till det.
Även om jag skulle ta risken att börja behandlingen så är det inget jag får för läkarna, men den risken vill jag absolut inte ta!

Det är en stor operation och lång tids rehab med mkt sjukhus och smärta, det onda i sig är jag inte rädd för, jag är heller inte rädd för att något skulle gå snett, jag är bara rädd för sjukhus helt enkelt.
Frågan är alltså om jag ska bita i det sura äpplet nu eller om jag ska "sopa det under mattan" tills jag inte har ngt val.
Man har svårare att få barn om man gör operationen men samtidigt vad gör jag Om jag skulle bli akut sjuk när jag är gravid? Överlever verkligen ett barn då?

Ja, jag har ngt att fundera på, ska ta beslut tills nästa tor..


Varför kan jag inte bara få lite lugn och ro från sjukhus?
Just idag känns det lite tungt om jag ska va helt ärlig, men bryt ihop och kom igen.
Får tid för den redan planerade operationen i veckan och då passar dom på att göra lite mer saker när jag ändå sussar.

Men jag ska väl egentligen inte klaga, det kunde varit värre!
Allt som flyter på så bra annars i mitt liv, har kommit in på utbildningen, har träffat en underbart snäll liten vän(hihi) kanske har hittat en ny lägenhet, har 2 mysiga hundar att ta hand om, ska få rida lite igen och massa andra saker som betyder mkt, men idag slogs jag ner på marken från mitt rosa lilla fluffiga moln men vatusan, jag är nog back on track redan imorgon, då blir det en date med Louise som jag saknat himla mkt, tror fasiken jag ska unna mig en surfplatta också, bara för att liksom




Någon klok som har lite råd i hurvida jag ska fatta mitt beslut?
Ha en fin dag


RSS 2.0