2012

Det har hänt mkt tråkigt men mkt roligt också detta år, men dethär året lägger jag bakom mig och glömmer bort.
En riktigt händelsefyllt år.
Jag har förlorat min bästa vän Muppan, jag har fått diagnosen elakartad hudcancer och därigenom genomgått många jobbiga operationer med flertalet elaka fläckar. Har haft inte mindre än 4 skov i matstrupen (Hej Stress)
Men det bästa med 2012 va när jag fick veta att Linda skulle ha en liten, det är det enda jag bär med mig från 2012, resten kan glömmas men det kommer jag minnas så länge jag lever.


Jag önskade mig 1 sak i julklapp, att få slippa sjukhuset i 1/2 år, det va det enda jag ville 6 månader utan sjukhus.
Men redan i början på Januari har jag 2 operationer inbokade, jag kommer va helt invalid efter första operationen, 7 olika ställen ska det skäras på. Sen att jag blev "akutinbokad" hos Tyskjäveln till läkare på ÄS-enheten kändes som ett slag i magen, prata gärna med mig innan!!! Nu har jag tur som har min underbara dietist och jag ska till henne veckan efter så jag är säker på att hon kommer hjälpa mig om det blir ngt knas hos Tysken.

Jag är så förbannat trött på sjukhus så det tär på mitt humör något enormt, jag har fortfarande valet att inte operera mig, men att dö om ngt år har jag ingen lust med så egentligen är jag "tvungen".
Det är såhär på kvällarna jag har börjat fundera en massa nu när det snart närmar sig Nytt år.

Men what dosent kill you makes you stronger är fasen sant!

Min nyårs afton börjar med bröllop i domkyrkan, på festen efter har jag dock inte möjlighet att va med då Mollie är skotträdd, jag avstår som sagt hellre än att droga min hund, räcker med att jag är hemma för att lugna henne så det kommer jag va, jag och Molla har dock blivit bjudna till grannen så vi firar där med Åsa och Mischa.

2013 ska bli mitt år trots en tråkig början, förhoppningsvis blir det utökning här hemma under sommaren (Nej jag är inte gravid haha) och förhoppningsvis blir jag klar med dom sista kurserna så jag kan utbilda mig, eller så kanske min ena dröm blir av. Den som lever får se helt enkelt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0