Äntligen

Ligger o degar i soffan, det får man göra när man brännt massa kalorier på sjukan.
Nu är ärret borta där den lille jäveln satt senast, ett till togs bort som kommit på 2 veckor, han lät mig inte vänta tills ett andra besök så han sa att jag skulle va beredd på att ta bort ärret runt den lille jäveln också. Suuuuuck!
Han va mer allvarlig idag än han varit tidigare, idag va det inte diskuterbart att vänta med fläcken, ännu mer suck men nu är den borta bara 1 till som ska bort men han ville ha svar på dagens först, han beställer akutsvar och det tar "bara" 3 veckor.
Idag fick jag världens fnatt och skrattade konstant i 20-30 min, inte en enda som gick förbi mig/satt bredvid i korridoren kunde hålla sig för skratt, tur jag kan liva upp stämningen lite.
Dock vände det från skratt till panik på 1 Sekund när dom plockade fram kniv o allt, jag tror jag mosade handen på stackars sköterskan, U som var med ställde sig bredvid mig och höll för mina ögon så fort jag sneglade på vad dom gjorde, tilläggas ska göras att U tkr det är jättejobbigt med blod o sånt, hon stog på bena och kollade t.o.m -De ni:)

Kan inte sägas nog många ggr vilken underbar läkare jag har, jag sa aj(o lite annat också) då säger sköterskan men nu gör han inget, men Stark är ärlig han sa jo det gör jag faktiskt så på fläcken fick jag 1 stygn och resten tejp för att slippa lägga mer bedövning -snäll han.
Så denna gång ska bara 5 stygn tas o dom kan jag plocka själv.
Vi ska lägga upp en plan för hur det kan underlättas så mycket som möjligt för mig eftersom det garanterat inte är sista gången jag ligger där o svär. Hade jag inte haft en så bra läkare så hade jag nog inte tagit såpass många fläckar jag gjort, han tar sig tid (fast å andra sidan har alla jag pratar med inom vården helt ändrat sitt sätt att prata med mig, ni vet sådär man gör när man tycker synd om ngn och det HATAR jag, va som vanligt är ni Goa, det är inte synd om mig, jag har bara otur!) han hittar på lösningar m.m andra läkare suckar högt och ger upp men inte han. Guld värt!

Nu är jag dock väldigt trött på att skäras och sys i, tär på mig både psykiskt och fysiskt och det är lika tungt varje gång jag varit iväg plus dagen efter när man knappt kan röra sig, tur tankarna och det onda släpper snabbt.
Nu hoppas jag på att jag slipper infektion i såren eftersom jag äter "dödsmedinen" igen som sänker immunförsvaret, är ingen ide att hoppas på att jag slipper ta bort ärret för det skulle jag räkna med och sen om jag nu får lite tur så är det ju bara något som gör mig glad.

Hoppas ni mår gott


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0