Äntligen Hemma!

 


Lurat döden

Jag har inte ens fyllt 23 år men har lurat döden ex antal gånger nu, och inte genom olyckor utan genom sjukdom, och allt detta för att jag lyssnat på läkare från en speciell vårdcentral i vårt avlånga land.

Domhär dagarna har varit riktigt jobbiga och att inte veta vad som händer och vad som är fel har tärt på mig och börjar sätta sina spår nu när jag kom hem, blev utskriven idag efter många om och men.

När jag skulle åka in på lördagen till Avd. 9 för att ta nya prover då dom sett ut som skrot dom senaste 2 dagarna så var jag inte pigg alls, ont som fasen i munnen, trött, blek och glåmig. Min läkare kom in till mig och sa att det inte va inläggning som gällde och att det inte va något att diskutera för min del, på med munskydd och bli transporterad av läkaren till MAVA då det va fullt på magtarm på enkelrummen, fick stränga order om att stanna på rummet, personalen hade munskydd, speciella rockar och handskar när dom kom in till mig.
Nu kom projekt nr 2, ta blododlingar och sätta PVK, slutade räkna när dom stuckit 23 ggr, när narkosläkaren misslyckats 2 ggr blev det sövning, när jag vaknade hade jag 2 infarter i vardera arm.
Fick höra att jag skulle till infektionskliniken istället då det va värre än dom trodde först.

Väl på avdelningen blev det full rulle, världens goaste läkare kom in, berättade allvaret med att inte ta emot besök, vistas bland folk, äta lösgodis, få in mat m.m.
Det dröjde inte många minuter förens jag hade fått ett penicillin intravenöst, ett annat penicillin i droppform som hängde, en påse blod som hängde och lite annat.
Helgen gick och jag fick hur många påsar blod och trombocyter som helst ( samanlagt 12 påsar blod och 6 påsar trombocyter på en vecka ) proverna fortsatte sjunka under helgen och på Måndagen kom "min" läkare in igen, hon nämde en mening som än ekar i mitt huvud

-Vi måste ta benmärgsprov då vi tror du kan ha en allvarlig form av leukemi.

PANG, där förstog jag hur allvarligt det faktiskt kanske kunde vara.

Benmärgsprovet gick åt h-vete, så jag har än idag inte tagit det, lite rädd för att höra svaret är jag helt ärligt. Men jag fick sprutor som skulle hjälpa min benmärg, och det har den gjort, väldigt mycket. Så vi avvaktar, jag har valt att avvakta då misstankarna har minskats, än är det inte säkert att det inte är det, men risken att det är det är ca 10 % nu mot 85% som det va först!


Jag hade dessutom en allvarlig blodförgiftning när jag kom in och den behandlar jag än idag med penicillin och kommer göra i 6veckor till. Men penicilinet som jag fick i förebyggande syfte är uttaget och några andra mediciner som jag hade i förebyggande är också utsatta. 
När munnen började kännas ok så kom nästa sak, spricka i tarmen, SMÄRTAAAA!!
In på OP, skära lite och sånt, vaknar och gråter och hyperventilerar ca 5 -6 timmar oavbrutet. Den natten va ett helvette och jag blev vänd på i sängen då jag inte kunde röra mig p.g.a smärta. att vicka på tårna fick mig att börja störtgrina.

Det va LITE om min sjukhusvistelse.

Jag har luggit på sjukhus mååååånga ggr dom senaste åren , MEN det har aldrig varit så jobbig som denna gång, Eftersom dom inte kunnat sätta CVK på mig med risk för att jag skulle förblöda har det lett till minst 5 stick varje dag. Jag ser förjävlig ut på ben och armar efter alla stick, och jag har blivit ännu räddare.


Att få höra att man nog har cancer gör att man får en annan syn på livet och det är ingen mening någon vill höra någonsin, än är faran inte över, men det ser väldigt mycket bättre ut. Största faran nu är egentligen att blodförgiftningsbakteriensatt sig på skelettet, nu väntar en rad olika provtagningar ( Med lugnanande medel i massor ), besök för sprutor, kontroller, återbesök och ev. ny OP på kirurgen, benmärgsprov, och en jäkla massa annat. MEN nu får jag sova hemma och ni anar inte hur skönt det är.

Det kommer ta tid för mig att återhämta mig både fysiskt och psykiskt efter dethär MEN jag kommer snart igen, med en annan syn på livet. Livet är för kort för att kastas bort, njut av varje dag!



Tack alla mina undebara vänner, ni vet precis vilka ni är, det är nu man märker vilka som är ens riktiga vänner, är så himla glad att jag har er i mitt liv, vet inte vad jag skulle göra utan er.


Återkommer snart igen!

Ny design!

Hej på er allihopa!

Som ni märker är det lite dött här och det beror på att Sara är inlag på sjukhus.
Jag ska inte berätta för er varför osv, det får hon göra själv när hon kommer hem igen.

Men jag kan tala om att jag pratar med henne i stort sett varje dag och trots det skicket hon befinner sig i
är hon alltid glad, positiv och omtänksam. Det gläder mig såklart! Du är stark vännen!

Hon får förhoppningsvis komma hem om bara några dagar så ni behöver inte bli jätteoroliga.

Jag har smygit mig in och gjort om lite här medan Sara ändå inte ser.. *finss*
Bytt header och ändrat lite färger. Hoppas inte att hon blir jättearg på mig.

Men nu är det bäst att jag loggar ut innan jag förstör något.

Må gott hörrni!

Hälsningar
Louise, www.louiseerikson.blogg.se

Tillängnad världens finaste "storasyster":
Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän ♥


RSS 2.0